Att från att ha bott hemma hos päronen, alltid ha någon som kan hjälpa en om det behövs, hålla en sällskap om det behövs till att bo hos en helt annan familj, i ett nytt land, nytt hus, nya regler kan vara tufft! Helt plötsligt har jag ansvar för mig själv, mina handlingar, en bil och framför allt 3 barn. Det är nytt och spännande, men som sagt; ansvar!

Det här visste jag innan såklart, men man vet ju inte när man kommer hit hur det ska bli. Jag ångrar inte mitt val, någonstans, men det är en utmaning!

Allt jag gör och säger iakttas av 3 kottar, de lyssnar på vad jag tycker, ser mina handlinar, har åsikter och agerar utefter hur jag agerar. Det kan vara skitläskigt! Visst, jag är äldstabarn- så jag är van, men det här är på ett nytt sätt, de ser upp till mig och de ifrågasätter mig.

Jag har aldrig haft ansvar för en bil innan, jag har haft pappa när det vart nåt;).. När ratten skakar måste det åtgärdas, när tanken börjar bli tom måste den fyllas på, blir det en repa på bilen ligger det på mig. Det är nytt. Men det är också superhärligt att ha friheten att kunna åka när och var man vill (nästan:P).

Man skulle kunna säga att det här var mitt sätt att bli vuxen på. Inte för att jag känner mig "vuxen", jag är "halvvuxen" som vi så fint säger hemma, men här måste jag agera som en vuxen person.

Har ni tankar på detta tas de tacksamt emot :)

So long!