Att anpassa sig till det nya
Sverige och USA är inte alls lika. Okej, vissa saker är lika. Men inte alla. Jag ska göra en lista på saker som skiljer länderna åt;
- Let's start med det mest iögonfallande; storleken på bilarna! I USA älskar man stora bilar, jeepar, och vet i sjutton vad alla heter.. Men här har många människor stora bilar. Tror till och med parkeringsrutorna är större här. Som den sanna miljövän jag är gillar jag det inte riktigt. Man behöver det liksom inte! Okej om man har 92 barn (!) men annars, varför? Sedan en till tokig sak, här har man inte 1, kanske 2 bilar.. Jag har sett hushåll med uppåt 4 bilar! Suck alltså.
- Portionerna är huge! Man borde dela på maten när man käkar ute. Exempel; jag och Mathilda (nuvarande au pairen) och en till tjej var och käkade pizza i fredags kväll. Jag lovar, pizzan hade räckt för oss alla 3.. Och hm, det är inte bara maten, det är desserter, kaffe, smoothies, allt. Jag gjorde misstaget att ta en "medium" smoothie förra veckan.. Den gör jag inte om. Jag skulle ha tagit kidz size! Trodde jag skulle avlida (jag slänger helst inte mat jag betalat för/ fått).
- Okej, jag kör den på en gång; maten i allmänhet, matvanorna. Småätandet. Det borde räcka för att ni ska förstå. Chips, kakor, kex, skit. Jag är van vid 5 mål om dagen. Var 3:e timme. Frukost, lunch och middag och små mellanmål mellan varje mål. Det går inte här. Lunchen är lätt och middagen stor liksom, get it? Jisses. Jag tror inte heller det är så vanligt att man äter frukt och sånt här. Det finns massa olika snacks, istället typ.
- Språket; mitt modersmål är svenska. Som jag är stolt över! Jag har alltid gjort mig förstådd på engelska, det gör jag nu också. Absolut. Men det är en utmaning att tala ett annat språk stora delar av dagen. Ibland fattar jag inte, ibland blir det missförstånd.
- Nytt land; här skulle jag kunna sammanfatta allt. Men jag syftar på helhetssynen. Amerikanska människor tänker olikt svenska. Precis som att japaner tänker olikt egyptier. En sak som jag insett är hur konservativa amerikaner kan vara. Lärde mig häromdagen att det är särskilt i New England det kan vara det. Det är olagligt att öppna en ölflaska i en bil, det är en väldigt stor grej att ha sin pojkvän att sova över hos sig.. Fattar ni? Det är annorlunda, vi tänker olika om många saker. En grej som hände mig första gången jag skulle tvätta, min nya klänning krympte! Här torktumlas allt nämligen.
- Här bäddas sängarna utan lakan utanpå täcket. Som hemma. Vad jag sett så har man snarare ett slags täcke, eller 2 och så har man ett lakan, ibland, som bara ligger över. Lite annorlunda.
- What else. Jo, det viktigaste! Mina älskade vänner och familj är inte omkring mig. Mitt rum är inte det jag sover i. Jag sover i en annan familjs hus. Det är andra regler som gäller här. Det är andra saker som är självklara här.
Låter jag bitter? Det är jag inte! Det här visste jag skulle komma innan jag åkte. Jag var förberedd. Jag är förberedd. Jag vet att det kommer att komma jobbiga dagar. Jag vet vad jag kan göra åt det.
Visst bilarna är stora, jag föredrar att köra dem i normalstorlek, men man får acceptera att vi tänker olika! Portionerna är stora, visst, men man kan ju dela! Istället för att bli bitter kan man ju se möjligheterna. Jag testar gärna allt, för att se vad jag tycker. Men sen väljer jag ju själv vad jag vill inkorporera för vanor i vardagen. Att prata ett "nytt" språk är en kul utmaning! I början är jag okej, när jag åker hem kommer jag vara grym. Man får tänka ett steg längre :) Visst kan man tycka saker och ting är knäppt. Men man kan också lära sig nåt av det! Man kan diskutera saken och lära sig olika tankesätt. Vad gör det att man bäddar annorlunda egentligen, en skitsak ju. Och ni får inte tro att jag inte gillar min värdfamilj, för det gör jag!
Ja, det är tufft att lämna alla man tycker om och ge sig ut i det okända. Att inte veta är en utmaning. Men vet ni? Det är spännande också! Jag har redan träffat jättehärliga människor här i Staterna, det lär bli fler. Och det braiga är att jag kommer ju hem igen! Tiden går mycket fort och snart är jag i Sverigeland igen. Med 93 erfarenheter till i ryggsäcken!
Vad jag ville säga var att det är rätt tufft att komma till ett nytt land, ny stad, andra traditioner, osv osv. Men att man kan lära sig något av det!
Apropå mat; det här var min frukost på au pair- skolan! Vad tycks?!
Jag blir lika glad i hjärtat när någon kommenterar det jag skriver. Fortsätt med det! Det är ju för er jag skriver :)
Hörs snart igen!
Pusskram
ush den frukosten ser inte god ut, ska ja skicka lite frulle? ohhh de e tufft o lämna allt, men kom ihåg vi finns här för dej o kommer finnas, klart du ska ut o se världen, du är bäst emil :) puss o kram
Det är lite kul att titta in på din blogg ibland, du skriver väldigt underhållande! :P Hur som hellst, det låter jättespännande. Låter som du ställs och kommer ställas inför många mentala utmaningar, men det är nog sånt man kommer ihåg och blir mest lycklig av sen. Kunskap och erfarenhet väger ju ingenting.. Ha det fint och var rädd om din hälsa :P (med tanke på maten) haha
Haha..den där frukosten kommer jag ihåg och all annan mat man fick där. Jag tänkte verkligen usch, e det såhär maten kommer vara under min usa tid, kändes verkligen så amerikanskt, men tack o lov finns det bra matval oxå, åtminstonde om man tar sig själv o handlar o lagar mat.
Jag tycker inte om täckerna här, jag vill ha hela täcket inlindat o inte bara en stor filt/övertäcke över mig med ett lakan emellan, men man vänjer sig.
Gällande portionstorlekar tycker jag det e väldigt beroende på vart man går o bäst av allt, vilket jag älskar är att det är så vanligt att man ber om en box att ta med sig matresterna i. Du behöver inte slänga maten o kan njuta utav av det nästa dag (smakar kanske inte lika bra, men ändå) Önskar det hände i Sverige oxå!!
Äter gör man verkligen hela tiden, snacks hit o dit o oftast inget bra snacks, jag fösöker få in lite svensk syn på det hela o mina barn äter väldigt bra o klagar inte över att få frukt o grönsaker så det e väldigt skönt (men är inte det lättaste då andra barn i parken mm får annat), men de vill gärna ha nått var o varannan timme, vilket jag försöker jobba bort, med ett rejälare snack innan middag.
Mycket bilar o gärna stora, absolut, tycker inte heller om det. Jag vet inte hur det är där du bor, finns säkert mycket mer bussar o andra transportmedel, men hos mig finns knappt inget sånt så här är det verkligen bil som gäller för att ta sig till nått, för avstånden är långa om man ska någonstans o cykelvägar finns knappt så jag förstår varför man behöver många bilar. Jag önskar verkligen man kunde få igång ett rejält bussystem, med bussar som går ofta, vilket kanske skulle minska trafiken, men o få in den vanan i amerikanare e nog inte det enklaste, vilket e svårt även i Sverige.
Jisses vad jag skrev...jaja ha det så bra finaste vännen
Xoxo
